I början av 1920-talet började Katri Bergholm, ordförande för Helsingfors Soldathemsförening, förbereda grundandet av ett rikstäckande förbund. Hon förhandlade med krigsministeriet och general Karl Wilkama, överbefälhavaren för militären, både om att grunda ett nytt förbund samt om nationella soldathemsdagar.

Till en början var många skeptiska över tanken att grunda en ny instans. Man var rädd för att små föreningar inte skulle ha råd att skicka representanter till soldathemsdagarna, vilket skulle leda till splittring. Styrelsen för Helsingfors Soldathemsförening beslutade dock att arrangera soldathemdagarna, som genomfördes den 6–8 april 1921.

På soldathemsdagarna lyfte Katri Bergholm fram fyra teman som grund för ett nationellt förbund:

  • finns det behov av ett förbund
  • hur borde förbundsstyrelsens medlemmar väljas
  • vilken skulle relationen till Försvarsmakten vara
  • hur skulle förbundets verksamhet finansieras

Mötesdelegaterna beslutade enhälligt att grunda Finlands Soldathemsförbund. Stadgemötet hölls den 11.11.1921 i Helsingfors soldathem. Förbundets syfte sammanfattades i följande punkter:

  • stödja den finska armén med soldathemsverksamhet under fred och krig
  • fungera som länk mellan soldathemsföreningarna och andra organisationer som arbetar med samma syfte
  • är den enhet genom vilken arméns lednings önskemål förmedlas till soldathemsstyrelserna och vice versa
  • initierar grundandet av soldathem där det behövs
  • bedriver rådgivningsverksamhet

Finlandes Soldathemsförbund blev på 1920-talet snabbt den centrala ledningen för soldathemsarbetet under ordförande Katri Bergholms ledning. De viktigaste arbetsformerna och uppgifterna var gränsområdesarbete, utbildningstillfällen för underofficerare, stöd till de små föreningarna samt att hjälpa till med föreningarnas byggprojekt. Donationer samlades in från officerare, borgerliga kretsar, företag och soldathemssystrar.

Soldathemsförbundet tog rollen som folkutbildare och nätverksbyggare. Förbundet strävade kraftigt efter att utveckla de sociala förhållandena i gränsområdena och närma gränsvakterna med den inhemska befolkningen. Bland befolkningen i gränsområdet förekom nämligen smuggling och fylleri, vänsterideologin spreds, och förtroendet för myndigheterna var lågt.