Under 1980-talet kommunicerade Soldathemsförbundet tydligt sin ståndpunkt till sina medlemmar, vilket uttrycktes i uppdaterade stadgar: “Förbundets syfte är att bistå Finlands försvarsmakt genom att upprätthålla soldathem både i freds- och krigstid, för att främja soldaternas andliga utveckling och öka deras trivsel under fritiden.”

Under årtiondet blev kvinnors deltagande i försvarsarbetet en framträdande fråga. Soldathemsförbundet hade under hela sin existens medvetet engagerat sig i försvarsarbetet och var nu redo att i alla avseenden verka som den ledande kvinnoorganisationen inom frivilligt försvarsarbete.

Ett steg bort från huvudstadscentreringen togs år 1979 när Ulla Mustakallio från Lahtis valdes till Soldathemsförbundets ordförande, som den första utanför Helsingfors. Ett av hennes favoritteman var att öka kvinnors kunskap om försvarsfrågor. Hon såg pacifismen, som under 1980-talet särskilt vann gehör bland kvinnor, som en missuppfattning: ”Det enda möjliga motgiftet jag ser är att sprida saklig, mångsidig och så bred försvarskunskap som möjligt. Det är också rätt sätt att skapa en hållbar motivation för arbetet inom soldathemmen.”

Under åren 1986–1991 var Kirsti Ikonen ordförande för Soldathemsförbundet, den första förbundsordföranden som samtidigt hade ett förvärvsarbete. Under sin period utvecklade Kirsti särskilt det ekonomiska tänkandet och rationella arbetssätt inom organisationen.

Under 1980-talet utvecklades även fältarbetet inom soldathemmen starkt. Man ansåg i allt högre grad att soldathemstjänsterna skulle nå de platser där den verkligen behövdes.