Jag är numera pensionerad och arbetar deltid på distans för ett forskningsföretag. Jag växte upp i en krigsinvalidfamilj på en bondgård, där även vi barn deltog i arbetet – något som så småningom ledde till mitt första yrke. Från den tiden fick jag med mig både de färdigheter som behövs för att hantera förändringar i arbetslivet och en god förmåga att tåla osäkerhet.

Min första kontakt med soldathemsverksamheten fick jag i Riihimäki, där jag hösten 2009 blev ombedd att komma med som syster. Jag gjorde pass i soldathemmet och deltog också i vildmarksmässan, där vi kokade ärtsoppa och använde intäkterna till att köpa nya kylskåp.

När jag kom med i verksamheten i Riihimäki insåg jag genast att jag skulle vara en del av en serviceorganisation som arbetar för beväringar, men också för fast anställd personal och reservister. Ett arbetspass minst en gång i månaden kändes självklart. Precis när jag började ordnades dessutom en hygienpassutbildning, som jag kunde avlägga. I början gjorde jag mina pass tillsammans med personalen och en erfaren syster. Under introduktionen gick vi igenom allt det viktiga, och jag fick en tydlig bild av vad det innebar att fungera som soldathemssyster. Jag hjälpte ofta till under veckosluten tillsammans med samma person och fick mycket god handledning. De mera erfarna var bra på att ta med mig och såg till att jag också uppmärksammade de gemensamma evenemangen.

När jag bytte arbetsplats flyttade jag till Tavastehus. En period bodde jag även i Joensuu för att slutföra mina studier, och då arbetade jag drygt ett år som syster i Kontiolahti soldathem. Med fina minnen i fickan återvände jag sedan till Tavastland.
Hämeenlinnan Sotilaskotiyhdistys har två soldathem i Parolannummi. Jag har hjälp till i båda samt tagit del i den mobila verksamheten. I Parolannummi som är stort, bekantade jag mig så småningom i verksamheten. Jag har lärt mig att organisera tjänster för stora grupper – något jag till viss del hade erfarenhet av från tiden då jag som ung arbetade på lantbruksutställningar. Coronapandemin lärde mig att arbeta under strikta begränsningar och att vara beredda på snabba förändringar. Jag blev också insatt i bageriverksamheten.

I och med min utbildnings- och arbetsbakgrund är jag intresserad av livsmedelssäkerhet. Det aktuella säkerhetsläget i Europa för naturligt tankarna till försörjningsberedskap och hur mat kan bli ett verktyg i krigsföring. Förmågan att trygga livsmedelsförsörjningen är viktig, och i våra utbildningar är det värdefullt att både undervisa och repetera dessa färdigheter. Min erfarenhet av ekonomiförvaltning är också till stor nytta nu när jag är styrelsemedlem – även större utgifter måste kunna beslutas om när en anskaffning bedöms vara nödvändig. Jag har också fått repetera mina första hjälpen kunskaper.

Det mest givande med soldathemsverksamheten är känslan av att få bidra till landets försvar, att få betjäna världens bästa kunder och att ständigt lära mig något nytt. Den uppskattning och de tack man får – både efter passen och vid andra tillfällen – värmer verkligen.

Jag har fått nya vänner och lärt mig många nya färdigheter. Våra medlemmar representerar en stor bredd av yrken – det här frivilliguppdraget kräver ingen speciell bakgrund. Vi har medlemmar i alla åldrar, för de yngre ordnas det egen verksamhet.

Jag önskar alla varmt välkomna med! Vår verksamhet är oerhört givande, uppskattad och intressant.